Konstnärliges kras

Det här är jobigt, det vet den föra kommetnatorn förutom mig då. Nu finns det lyssnare. det här är vridet. Det finns ingen tid att gestalta, sågklingor och frågor. Jag har börjat skapa musik, det är skoj. Den här bloggen är däremot inte rolig. Den är ett experiment. Men man blir matt av att expermimentera eller hur fan det stavas. Stillestånd ett tag. Hjärndöd musik i öronen, Röster från mitt kök. Det vore intressant att skriva såhär till skum musik. Jag ska tydligen släppa alla spärrar som vanligt. Nu ska vi se om tankefloden har något intressant som fastna imellan mina fingrar. Styilltje, det tänker jag skriva så fort det blir tomt i mitt huvuv,. Stilltje eller stillesstånd. Jag är nyfiken på om man ska redigera detta. Men det blir alltför omstyändigt, det går rätt så fort och blir rätt så muycket text. Jag suddar ibland när jag känner för det. Ljus och ljus omger mig, lampor och strålning. Knäppningar från leoric i bakfrunden, dröm, dröm dröm. Hjärnspöken. Jag lyssnar på pelare, inga identiteter får röjas, alls. Vibrerande toner i mitt huvud. Jag borde släcka ned lägenheten. Det finns för mycket drama i min omgivning. Jag hatar drama, det var ett tag sedan. För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle skriva ut mina stekarideal. När hela världen är ti samma färgskala som O brother where art thou. yllene höstfärg, lhöstlöv och alla har halvskitiga fängelseklöder. Ingen kvinnoförnedring här dock. Det fanns det nog av i vilda västern. Nä, det här ör ett evigt krogbesök. Alla dricker en långsam öl och sanackar skit. Det är skit med stekarideal, allting är så disney, overkligat, förkortat, förskönat. Ersatt med ett par tralliga sånger om dåligt gestaltad lycka. Fan ta disney, fan ta alla idylliska barnprogram.